Efter att den ryska flottan anlänt till Österbotten, fick generalmajoren Alexander Golowin order om att rekognosera den svenska kusten. Holmöarna, mitt i Kvarken, fick utgöra en anhalt på vägen mot Umeå.
På Holmön tas sju män tillfånga som lotsar under den fortsatta färden in mot Umeå.
Klockan sex på morgonen den 18 september hörs några kraftiga knallar utifrån Småholmarna vid Djupsundet. Därmed är den ryska närvaron annonserad.
Umeås försvar utgör för tillfället nominellt 400 soldater förlagda i staden och dess närhet. Uppe vid sockenkyrkan på Backen har bondekapten Nassacken 270 bönder i beredskap. Vaktposter finns utplacerade framförallt nere vid älvmynningen. Landshövdingen Anders Erik Ramse ger omgående order till den lokale befälhavaren, kapten Salomon Bohm, om att sätta försvaret i högsta beredskap.
Det enda man än så länge med säkerhet vet, är att fiendens soldater finns där ute vid älvmynningen. Men hur många är de? Och vilka är deras planer? På vilken sida av älven tänker de landstiga? På båda sidor? Ramse beordrar uppställning vid Djupbäcken.
Ett sjuttiotal illustrationer
Boken är rikt illustrerad med historiska kartor och kolorerade teckningar som åskådliggör ryssarnas färdväg och rörelser i samband med landstigningen på Holmön samt fiendens intagning och brandskattning av Umeå. Här redovisas också svenskarnas taktiska och strategiska förflyttningar och vad som försiggår i staden inför fiendens ankomst samt den därefter ofrånkomliga reträtten och flykten ut ur staden. Även några viktiga skrivelser och andra dokument finns avbildade.
Några röster om boken:
Författaren diskuterar ingående två ytterst kontroversiella frågor nämligen stadsbrandens uppkomst och landshövding Ramses eventuella skuld till det svenska debaclet och eventuella defaitistiska kontakter med de ryska anfallarna.
Han visar hur inte bara den finska rikshalvan utan även delar av den svenska utelämnades åt fienden under kungens långvariga bortovaro under Stora nordiska kriget.
Boken Ryssen kommer! utgör ett värdefullt bidrag till umensisk och västerbottnisk historia.
Lars-Göran Tedebrand
Professor emeritus i historisk demografi vid Umeå universitet
Fil. doktor och docent vid Uppsala universitet
Författaren har använt ett stort antal inte tidigare utnyttjade källor. Han diskuterar olika alternativ gällande Ramses handlande och försöker också ur olika källor reda ut de rätta sammanhangen och händelseförloppen. Bland annat reder han ingående ut manskapets storlek på den ryska galärflottan.
Beskrivningen är illustrerad med ett stort antal kartor och bilder, vilket är bra.
Språket är lättläst. Svåra begrepp och termer förklaras.
Christer Kuvaja
Docent, forskningschef vid Svenska litteratursällskapet i Finland
Efter att fienden i september 1714 skövlat och bränt Umeå stad, blev landshövding Ramse beskylld för overksamhet och för att utan motstånd ha prisgett staden åt fienden. Han blev till och med beskylld för att ha agerat i maskopi med fienden.
Men hur skulle Umeås knappt fyra hundra dåligt beväpnade försvarare ha stått sig mot ett par tusen välmotiverade ryska anfallare?
Genom att ha lämnat staden öppen för fienden, förstördes visserligen materiella tillgångar till stora värden – men ingen människa kom å andra sidan till skada!
Det är dags att ompröva och återupprätta Ramses eftermäle!
