Efter att den ryska flottan anlänt till Österbotten, fick generalmajoren Alexander Golowin order om att rekognosera den svenska kusten. Holmöarna, mitt i Kvarken, fick utgöra en anhalt på vägen mot Umeå.
På Holmön tas sju män tillfånga som lotsar under den fortsatta färden in mot Umeå.
Klockan sex på morgonen den 18 september hörs några kraftiga knallar utifrån Småholmarna vid Djupsundet. Därmed är den ryska närvaron annonserad.
Umeås försvar utgör för tillfället nominellt 400 soldater förlagda i staden och dess närhet. Uppe vid sockenkyrkan på Backen har bondekapten Nassacken 270 bönder i beredskap. Vaktposter finns utplacerade framförallt nere vid älvmynningen. Landshövdingen Anders Erik Ramse ger omgående order till den lokale befälhavaren, kapten Salomon Bohm, om att sätta försvaret i högsta beredskap.
Det enda man än så länge med säkerhet vet, är att fiendens soldater finns där ute vid älvmynningen. Men hur många är de? Och vilka är deras planer? På vilken sida av älven tänker de landstiga? På båda sidor? Ramse beordrar uppställning vid Djupbäcken.

Efter att fienden i september 1714 skövlat och bränt Umeå stad, blev landshövding Ramse beskylld för overksamhet och för att utan motstånd ha prisgett staden åt fienden. Han blev till och med beskylld för att ha agerat i maskopi med fienden.
Men hur skulle Umeås knappt fyra hundra dåligt beväpnade försvarare ha stått sig mot ett par tusen välmotiverade ryska anfallare?
Genom att ha lämnat staden öppen för fienden, förstördes visserligen materiella tillgångar till stora värden – men ingen människa kom å andra sidan till skada!
Det är dags att ompröva och återupprätta Ramses eftermäle!
©Lars-Gunnar Olsson 2019
ISBN 978-91-639-4999-9
Format: 170x240 mm
Omfång: 208 sidor
Rikligt illustrerad
Tryck: 4+4 färger
Laminerat skyddsomslag
Hårda pärmar
Pris: 349 kr. inkl moms

RITEON           070-716 61 05       info@riteon.se